Åren 1949 -1952 kunde programserien Rameldags avhöras i radion. Dessa sändningar, en kvart långa, utgjorde intermezzon mellan mera seriösa inslag i etern. Povel Ramel sjöng och spelade själv piano. Ofta hade han med sig en gitarrist och basist (någon gång även Martin Ljung). Lyssnarna gavs intrycket av fullkomlig spontanitet i framträdandet; Povel låtsades fiska upp sina låtar från en ”ödesög”. Tre Ramelvisor, tillsammans med programsignaturen och Povels mellansnack, var innehållet i varje kvart. Inga nyskrivna alster förekom, men i några fall var det ändå första gången visorna framfördes i radion.
Flera av kvartarna spelades in i klump och sändes sedan ut i portioner allteftersom. Huruvida radiolyssnarna fick avhöra allt som spelades in är dock oklart. Två stycken Rameldags fanns med i radions programtablå så sent som på 80-talet, och det är fullt möjligt att det var första gången dessa sändes.
